Saknaden av dig är obeskrivlig. Jag förstår inte själv ibland vad som har hänt förns jag finner mig i att jag inte kan få tag i dig , jag kan inte prata med dig och du finns bara i tankarna. Inte förns då inser jag att du inte finns längre. Jag har levt med en enorm oro de senaste 5 åren eftersom du har vart sjuk. När du inte hade ett anfallt mådde du oftast jätte dåligt , du åt inte , man kunde tro att du var berusad och ibland kunde man inte ens kommnicera med dig. Men det är inget mot den bild jag fick måndagen 22 mars. När jag kommer ner längs gatan och ser två ambulanser som står längs häcken , jag kliver snabbt av cykeln och rusar mot dörren och ser snabbt att ambulans männen befinner sig i sovrummet , när jag står i dörrkarmen in till sovrummet ser jag att det använder sig av en defibrillator och jag inser direkt allvarlet i det hela. Och såg direkt det framför mig att du inte fanns längre . Jag klarade inte av att befinna mig i huset och begav mig upp till John och senare på kvällen ringde dom från sjukhuset att de har fått igång hjärtat men hon ligger ner sövd. Hon fick åka in till linköpning och ligga på sjukhuset där.
Jag sitter och fikar med Hedda och john på ströget då jag får ett samtal av min pappa om att vi måste åka in till linköpning genast och både hör och inser att det är något som inte stämmer. Vi anländer vid linköpnings sjukhus och alla i familjen samlas i ett rum där jag fick mitt tungaste besked i mitt liv där dom meddela att hon inte kommer att klara sig.
Jag får även möjligheten att gå in och säga adjö , jag närmar mig rummet där hon ligger och kikar in där jag ser min mamma liggandes på sängen , hon såg lite svullen ut , jag närmar mig sängen och greppar hennes hand , den är fortfarande varm. Jag visste inte om hon hörde vad jag sa eller inte , men jag sa adjö till henne. Det var ingen flyttande mening som kom ut och fick pressa ut var ända bokstav , jag kände hur okontrullerat tårarna forsa ut, det fanns inget slut på dom och jag visst inte som person vart jag skulle ta vägen.
26 mars 14:15 försvann du från oss , men inom mig finns du alltid ! Älskar dig mammma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar